Favoritdigt: Pär Lagerkvist “Ångest, Ångest är min arvedel” (1916)

Ångest, Ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
flu stiga skogarna
och stela hojder
så kargt mot himmelens
forkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!

Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar.
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.

Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna.
mina hænder river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog.
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!

Ångest, Ångest Ar min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.

Flere favoritdigte

Skriv et svar

Din e-mailadresse vil ikke blive publiceret.